Tack för era värmande ord och goda råd kring föräldraskapet! Jag tror att det svåra är nog inte att Matheo ibland inte verkar se eller verbalt ta ansvar för det han gjort utan att det svåra är att jag blir så fruktansvärt besviken och ibland arg. En onödig ond spiral. Allt var så enkelt när han var liten, utmaningarna växer med centimeterna! Men jag har lärt mig att jag kanske ska sänka ribban för vad han faktiskt kan i denna ålder och framför allt hans utveckling. Alla barn är olika. Barn gör ju inte som vi säger utan som vi gör. Hans föräldrar, vi säger förlåt. Och jag tror att så småningom kommer han göra samma sak. Jag får helt enkelt vara den större människan på väg dit, den vuxna. Haha. Mamma helt enkelt. Men ibland är det fan inte lätt! Tack för att jag fick uttrycka det och tack för att ni berättar att känslorna är snarlika för er. Då känner jag mig mindre dum och ensam. Tack❤️ Jag är nog inte så dum, men det är dumt att ha för höga och vuxna förväntningar på barn.
