Jag känner mig så hudlös idag och är verkligen tacksam för era snälla ord och resonerande inställning till saker som kan diskuterad. Allt behöver inte vara det ena eller det andra, det beror på. Jag kör ett kvällspass med en röst som pladdrar att allt är skit. Rösten gör mig så ledsen men jag tror att det är att jag inte riktigt känner att jag har utrymme att sörja mormor eller trösta min mamma. Det är så mycket som händer just nu och mycket i jobbet som är kul, men det ena utesluter inte att man behöver en stund att andas och framför allt andas it, gråta ut och låta axlarna sjunka. Nu försöker jag lura mig själv att jag är en powerkvinna på gymmet. Det går inte bra alls. Jag gör det jag ska men det är inte kul och rösten säger en massa elaka saker om hur svag jag är just nu. Jag har inte riktigt ork eller styrka att be rösten att hålla käften. Jag tror jag ska meditera bort det här helt enkelt. Jag har svalt en massa skit senare år. Sagt förlåt för att jag tänkt att allt är mitt fel för konsekvenserna av min barndom. Men jag börjar inse ett och annat nu. Jag ser skillnaden. Tänk om man kunde ta tillbaka vissa förlåt och bara be gränslösa personer att dra åt helvete. Det ruset alltså. Men nej jag ska inte bli den bråkiga igen, jag ska se den missen i livet som en livstenta jag fick göra om och det är helt ok. Jag lever och lär lite i efterskott, bara det sker. Men fan vad jag önskar att vissa människor visste vad jag tyckte om dom. Men jag ska ha bättre saker för mig som att krama barnen och tänka positivt. Jag ska nog boka en tid hos min psykolog. Puss och kram på er hoppas ni har en bättre kväll än jag.
