Jag minns när mamma berättade att hennes efternamn "Jones" härstammade från en slavägare som för de flesta svarta i Brasilien. Jag blev så chockad och besviken för jag ville ju byta ut mitt namn från Bergqvist (som min peddopappa heter) till Jones. Men slavägare eller pedofil kändes som två dåliga alternativ, så jag räknade kallt med att min framtida kärlek skulle ha ett bra namn. Det har han. :) Newsflash, kärleken går upp och ner. Jag är så jävla kär i Gustav. Kan inte fatta att han är min, att han älskar mig, att vi får vara tillsammans. En granne kom förbi med honung från hennes egna biodling. Så himla snällt. Jag köpte ett kort och blommor för att tacka, körde förbi huset och plingade på fel dörr. Men den äldre mannen som öppnade blev jätteglad - Elaine Eksvärd, utbrast han med ett stort leende och härlig brytning. - Ja, svarade jag lika glatt - plingar du på min dörr! - Ja, tack för honungen! - Vilken honung? Kom in snälla, jag har tänkt att vi ska prata det är så många svenska äldre män som är ensamma. Jag vill hjälpa dom! - Gärna, men först måste jag hitta grannen som gav mig honungen. Jag lovar att komma tillbaka en annan gång! När man är offentlig och framgångsrik så får du inte bli arg eller irriterad ens när du har rätt att bli det. Inte offentligt bland folk som inte känner men känner till dig. För då betraktas du som en diva. Det kan vara bra att veta. Klaga inte, kronsik tacksamhet. Ett stelt leende är bättre än ett diva-utbrott. Jag såg mammas stressade ansikte varje gång hon skulle betala räkningarna. Hur hon lämnade mig på dagis samtidigt som fröknarna började. Hon hämtade mig sist för att kunna jobba så pass mycket för att ha råd med mat och kläder åt oss. Jag minns en jul då hon hade jobbat så pass mycket att hon kunde köpa mig ett par nya byxor. Hon tog mig till Skärholmen centrum, upp för rulltrappan på HM och till jeansbutiken. Jag fick välja inte bara ett eller två par utan hela tre par Crocker jeans. Jag var elva år. Jag kände mig skyldig och tacksam på samma gång. Jag lovade mig själv att jag skulle jobba hårt för att mamma aldrig skulle vara stressad för pengar och att jag skulle få skämma bort henne i framtiden så som hon skämde bort mig julen 1992. Jag glömmer aldrig hur vi hade det, så har nån identitetshatare mage att berätta för mig att det minsann är dyrt att resa utomlands för de flesta familjer i Sverige. Fan vad jag hatar twitter ibland. Fan vad jag hatar dom som står upp för utsatta tills det går bra för oss, då jävlar är du en fiende. Allt handlar om att ge sig själv konturer, de behöver någon att hata. Ljus behöver mörker. Gud behöver Satan osv osv. Men jag glömmer aldrig julen 1992. Min mamma. Min mamma. ❤️
