Det är så mycket som hänt privat. En stor händelse som jag inte orkar skriva svart på vitt för då blir det verklighet. När jag har närmat mig tanken har jag gråtit på ett sätt som gör att det känns att jag ska tappa förståndet. Så jag backar ut ur det känslorummet och fokuserar på annat som Paolo Robertos skandal. Skrev en debattartikel för Aftonbladet om hans så kallade försvarstal som fick mig att må illa faktiskt Det är jobbig läsning vill jag varna er för. Jag har varit rätt bra på att ta egen tid och be om kompistid. Min älskade Crille ringde jag upp och sa att jag skulle vilja ses utan familjer och bara hitta på kompissaker. "Självklart, vad vill du göra?" frågade han. "Kolla på basketkorgar, kanske köpa en basketboll och skjuta några skott" sa jag. Men helvete det blev mer än så. Haha och stackars Crille gjorde det bara han gör för en vän som är ledsen. Jag vet ingen annan som hade gjort det, jo Gustav såklart. Så där satt jag och kramade min nya basketboll medan Crille snickrade ihop korgen. Bland det finaste någon gjort för mig. Nu har Älvsjö ett stycke Bredäng hos sig! Jag som spelade basket i 11 år som barn, att ha en basketkorg på uppfarten är verkligen att känna sig hemma❤️ Nu har jag tre dagar kvar till deadline❤️ jag berättar och släpper allt efter den. Då kan jag gråta tills jag tappar förståndet och hittar det igen.
