Hej Elaine! Nyfiken på en sak angående förhållande introvert vs extrovert. Det är ju klart sedan länge att du är en väldigt extrovert person medan Gustav är motsatsen. Jag är själv tillsammans sedan tre år med en fantastisk kille där vi båda är introverta såsom i trivs bäst i mindre grupper, hatar small talk som så lätt uppstår i stora sammanhang och inte är så mycket för fester då vi lätt blir uttråkade på sånt. Vi är båda dock inte alls blyga utan tvärtom bra i sociala sammanhang och ingen på en fest skulle kunna spot out att vi är introverta. Skillnaden är att vi båda får nog efter ett tag av mingel och ler mot varandra att vi vill gå hem, inte där vi samlar vår energi. Jag är tacksam att vi fungerar lika och tror jag skulle tycka det var väldigt jobbigt att vara tillsammans med någon som älskar stora sammanhang och mingel. Dvs den ena längtar hem och den andra vill aldrig att det ska ta slut utan göra det till tradition. Jag har uppfattat att Gustav får offra sig själv mycket för dig med detta (för ja, det tar ju energi för oss introverta). Och undrar hur du tacklar samma sak åt andra hållet? Jag tror i vissa avseenden att är det bra att vara olika men just i detta hade jag tyckt det varit tröttsamt att dela livet med någon som alltid behöver något som händer, känner att de missar något av att vara hemma en helg osv. Och älskar de stora massorna. Just i större sammanhang som kräftskivor finns det inte heller samma utrymme för oss introverta att må bra. Så det ni skrattar åt ser i mina ögon ut som att Gustav gör sitt yttersta för att inte visa att det är ganska plågsamt. Och de extroverta galningarna som är i sitt esse. - Mikaela. Vilken rolig fråga, jag ska försöka svara så gott det går. Gustav tyckte inte snapsvisorna var jobbiga, han tycker bara inte om att sjunga dom och han är bekväm att låta bli trots att majoriteten sjunger. Jag gillar att han varken känner sig tvungen att agera som de andra. Jag är också extrovert men ogillar också kallprat och mingel. Jag vill umgås med folk jag känner på riktigt. Förr så umgicks vi med allt och alla, men Gustav tyckte inte det var några problem. Han har inget problem med folk, han har bara noll behov av att höras, synas eller vara i centrum. Jag har det men får ju ut det på jobbet då jag står på en scen varke vecka, haha. Därför blir jag mer chillad hemma och på fritiden. Han lider inte av stojiga sällskap lika mycket som jag lider av tysta sällskap, det gör att jag mår dåligt. I alla fall när det är folk man inte känner och ändå tvingas sitta med och känna tystnaden ligga som ett lock. Jag står heller inte ut med de där människorna som bara pratar en massa nonsens för att prata. Jag uppskattar extroverta personer men när de är i det ni kallar "sitt esse" och skriker snappsvisor och vevar med armarna, då tittar jag på Gustav och tänker Herregud vad SKÖNT att jag aldrig gifte mig med en extrovert.❤️
