Elaine Eksvärd
Elaine Eksvärd - filterfritt, ärligt och snällt. Jag kanske inte har de snyggaste bilderna, men jag har en vass penna och ett filterfritt liv som jag hoppas ska få dig att må bra. En kontrast till det perfekta vi delar i sociala medier, ingen katastrof men ärligt. En storsyster på nätet säger vissa.
Annons
Annons

Surmulen

Det känns som ju äldre jag blir desto svårare är det att se glad ut eller ens bara neutral när jag slappnar av i ansiktet. Jag är i alla fall harmonisk innerst inne även om det inte framgår i fotot. haha, jag får väl ha bildtexter framöver. 
En harmonisk Elaine
Annons

Jag påbörjade adhd-utredningen igår hos en underbar Frida.

Annons
När jag berättade alla mina utmaningar i vardagen, hur jag var som barn och det jag brottas med nuförtiden – räkningar, post, planering, göra en sak i taget, är extremt pedant men skapar i min förvirring oreda så jag är min egen värsta mardröm, kan inte stänga ute ljud och har börjat isolera mig själv mer och mer pga av alla intryck som gör hjärnan helt slut. Ord som struktur, kalkylblad, process, planering, organiseeeeeering gör mig STRESSAD, för jag vet inte hur man gör. Jag råkade packa ner Evelyns leopardprickiga baddräkt åt Matheo istället för hans badbyxor till gympan. Då började faktiskt både jag och Frida – som utreder mig – att skratta. Efter ett första möten visar jag många tecken på adhd men också – vid sidan om det – trauman. Som dödsångesten på nätterna och lättskrämdheten är väldigt mkt trauma. Men vi ropar inte hej, jag ska utredas massor av tillfällen kommande månad. Jag ser verkligen fram emot det, att få svar och antingen kunna utesluta eller få diagnos. Jag är bara lite rädd för medicinering generellt. Jag vet inget om det där men är rädd att man ska bli personlighetsförändrad.

Är ni några som tar adhd-medicin och kan berätta hur det påverkar er?

Annons

18 kommentarer till “Surmulen”

  1. Hanna b skriver: 16 november, 2021

    Det är en jättefin bild, så stark och känslig och uttrycksfull! Lycka till med utredningen, medicin måste väl vara frivilligt? Det finns säkert många alternativ. Oj jag kände verkligen igen mig i din beskrivning, mitt egna kaos hemma…
    Min typiska är att jag städar allt och någon gång ibland stannar jag uppe någon natt för att komma ikapp, det blir fint och mitt hem känns så perfekt, senare på dagen, ligger saker överallt, disken fylls på och jag har verkligen ingen kontroll, lol.😅😅


  2. Jenny skriver: 16 november, 2021

    Hej!

    Är så nyfiken på om du får för svar här inne. Fick diagnos ADHD för över 20 år sen. Testade då alla mediciner jag kunde men fick biverkningar och var riktigt dålig och har försökt hantera livet med diverse hjälpmedel istället (färgkodad kalender, alarm, listor, ha god marginal till saker, att be om hjälp, träning och planera in återhämtning). Nu sen drygt ett år tillbaka är jag oerhört trött, glömmer saker och det går inte att sova bort tröttheten. Jag sover, vilar ,tränar, återhämtar mig osv men det blir inte helt bra.

    Läkaren har tagit alla prover. Några väntar jag fortfarande svar på. Jag har varit på gyn för att utesluta att det är något med hormonerna.

    Läkarna sa till mig att ADHD, ångest, ibs (jag har alla 3) tar på krafterna. Det rinner ut energi. Det är vanligt att man kan hantera livet omedicinerat när man är yngre men sen blir alla tröttare med åldern och till slut går det inte trots att man gör som man brukar.

    Jag vill verkligen se på det med öppet sinne och behöver jag äta ADHD-medicin eller stämningshöjande så är det så. Jag vill bara inte bli avstängd dvs inte kunna bli glad, gråta, tappa all lust osv som jag upplevt tidigare.

    Väntar med spänning på svar här att det går att hitta något bra så jag får hopp om livet. Ha det bäst! Vänligen Jenny


    1. M skriver: 16 november, 2021

      Känner igen mig i din beskrivning. Har inte ADHD, men mycket trauma i bagaget. Har kunnat hantera det med diverse strategier men blivit tröttare och tröttare med åldern och nu verkar jag inte längre återhämta mig.


      1. Jenny skriver: 17 november, 2021

        Det känns så igen. Jag försöker tänka att jag nu får hitta nya vägar och att det är okej att be om hjälp. Hoppas det går bra för dig!


    2. H skriver: 16 november, 2021

      Stämningshöjare?


      1. Jenny skriver: 17 november, 2021

        Någon medicin. Antidepp troligtvis.


  3. Bea skriver: 16 november, 2021

    Jag kände också igen mig i din beskrivning. Ska min vardag funka behöver jag struktur – men tappar ofta fokus och missar helt att skapa struktur. Jobb, småbarnsliv, träning i kombination med min impulsiva och ostrukturerad personlighet som egentligen älskar struktur får min hjärna att koka över lite då å då. Jag önskar så lite lugn där uppe nån gång


    1. Jenny skriver: 17 november, 2021

      Usch ja lite lugn/mindre kaos i huvudet vore skönt. Trots struktur missas saker och det är jobbigt tycker jag. Jobbar med att det är okej.


  4. Kristin skriver: 16 november, 2021

    Oj oj oj det kunde varit jag som skrev det inlägget. Men jag har inte adhd. Jag har bipolär sjukdom. Just nu utmattning, och där känner jag exakt igen mig i hur jag isolerar mig på jobbet, problem med ljud osv. Jag har svårt med intryck. Många av diagnoserna går in i varandra. Min närmsta kollega fick adhd diagnos nu som vuxen (30+) och där är så mycket likheter mellan våra svårigheter. Jag säger svårigheter för jag har aldrig mött en människa med adhd som sett det som en styrka, snarare en väldig svårighet. Du är stark som tar tag i det! Kram ❤️


  5. Frida skriver: 16 november, 2021

    Utan att på något sätt ifrågasätta varför du vill göra en ADHD-utredning (jag känner ju inte dig och kan omöjligt ha någon insyn i din problematik annat än det lilla du beskrev) så undrar jag om inte de flesta småbarnsföräldrar känner igen sig i mycket av det du skriver. Att ha tre barn, ett eget företag, skriva böcker, göra regelbundna TV-framträdande, hålla sig i form, renovera ett stort hus etc tror jag helt seriöst inte att de flesta skulle ha struktur nog att klara av utan att vara jättestressade och göra massor av missar. Jag tror helt ärligt att de flesta hade gått in i väggen förr snarare än senare.


    1. wigwag skriver: 16 november, 2021

      +1 på den. Vad bra att du skrev det. Så slapp jag.


      1. Frida skriver: 16 november, 2021

        Det gör mig lite orolig om kvinnor, i synnerhet unga tjejer, tror att man ska kunna hinna med allt det där och samtidigt orka vara social och utåtriktad och betala sina räkningar i tid.


    2. ElineE skriver: 16 november, 2021

      +1 Har ingen aning om din bakgrund Elaine (precis som Frida skriver) men det är många gånger jag läst din blogg och tänkt att du verkar ha mkt stress i ditt liv.


  6. Anna skriver: 16 november, 2021

    Lyssnade för många år sedan på en läkare som var hjärnspecialist och som forskade på barn och matens påverkan på hjärnans förmåga. Barnen som var med i utredningen hade alla ADHD. Samtliga barn som var med i studien slapp äta medicin när de lade om sin kost och övriga levnadsvanor. Ketogenliknande kost med näringstät mat. Undvika socker och annan stimulantia. Sömn och daglig utomhusvistelse. Spännande


  7. F skriver: 16 november, 2021

    Medicin räddar liv. Min son har sån grav ångest pga sin adhd att han även är suicid. Efter han fick sin diagnos och började behandling fick han till struktur, kunna sortera information, klara av sina studier, bli mer social och mkt lugnare. Han märker själv att han blir hjälpt av den så han fortsätter gladeligen. Innan medicinering hade han ett väldigt självdestruktivt beteende. Medicin var det bästa som kunde hända och förändringen är bara till det bättre, hans person är fortfarande densamma ♡


  8. AnnaS skriver: 16 november, 2021

    Hej Elaine,
    Jag har tagit bupropion i 4v. Känner mig känslomässigt precis som innan, glad och positiv, och jag har inga biverkningar alls. Jag har mycket mycket mer fokus, är mer uthållig, krashar inte energimässigt efter lunch, klarar av jobbet mycket bättre och känner att jag kan få vara mer närvarande som mamma. Jag känner att jag kan få livet att gå ihop nu 🙂
    Lycka till med utredningen 😘


  9. Therese skriver: 17 november, 2021

    Jag fick min diagnos som 23-åring, idag är jag 31. Har ätit medicin sedan dess, har mellan varven fått för mig att sluta pga är också lite rädd för medicin, men har insett varje gång att det är en rentav usel idé, att allt sakteliga blir mer och mer kaos inombords och praktiskt och att jag bara har förmåga att ta tag i det när jag väl börjar med medicinen igen. Har inte blivit personlighetsförändrad, men fick en del ångest och mer ”kemisk” känsla av vissa mediciner, så det gäller att våga prova sig fram. Nu äter jag Elvanse och den hjälper mig otroligt mycket. Svårt att beskriva HUR, men jag tror att den främst gör att saker inte blir kaos från start lika lätt för att hjärnan inte spretar åt tusen olika håll, samt att motståndet att göra tråkiga jobbiga saker inte blir lika stort, vilket hjälper ordentligt mot att en skjuter upp viktiga saker tills det är ännu mer ångestfyllt och jobbigt att ta tag i. Det där motståndet att göra vissa saker är ju liksom inte alltid bara ett ”motstånd” utan snarare en jäkla mur att ta sig över. Totalt omöjligt utan medicin.
    Jag pratar gärna mer med dig om detta om du vill, ett tips är hursomhelst att försöka vara lite sparsam med att ta åt dig av allas råd och åsikter osv, jag har iallafall haft svårt att våga lita på min egen känsla när det gäller just diagnosen efter för mycket input från alla håll. Det är vanligt att personer med adhd ifrågasätter sig själva och sin diagnos osv, så att andra också gör det resulterar lätt i ännu mer grubbel och i mitt fall – otaliga försök att funka utan medicin. Lycka till med utredningen oavsett vad den leder fram till! Det är en lättnad att kunna få svar på varför en är som en är, en annan förklaringsmodell än att bara känna sig dålig typ.
    PS, ett boktips: ”från duktig flicka till utbränd kvinna”.
    Kram och hej!


  10. Monika skriver: 17 november, 2021

    Woww.. jag fastnade vid din ”lättsktämdhet”.
    Jag lider verkligen av att vara så lättskrämd men vad gör man åt det?
    Följer med spänning.
    Jag äter metylfendiat sen 4 år för/ mot min ADHD. Hsr fått ett lugnare tempo på torktumlaren som snurrar för fort i huvet på mig.
    Jag ser ingen nackdel alls med medicineringen.
    Må så gott ❤


Dela på:
Laddar