Det känns som ju äldre jag blir desto svårare är det att se glad ut eller ens bara neutral när jag slappnar av i ansiktet. Jag är i alla fall harmonisk innerst inne även om det inte framgår i fotot. haha, jag får väl ha bildtexter framöver. [caption id="attachment_1733543" align="alignnone" width="1920"] En harmonisk Elaine[/caption] Jag påbörjade adhd-utredningen igår hos en underbar Frida. När jag berättade alla mina utmaningar i vardagen, hur jag var som barn och det jag brottas med nuförtiden - räkningar, post, planering, göra en sak i taget, är extremt pedant men skapar i min förvirring oreda så jag är min egen värsta mardröm, kan inte stänga ute ljud och har börjat isolera mig själv mer och mer pga av alla intryck som gör hjärnan helt slut. Ord som struktur, kalkylblad, process, planering, organiseeeeeering gör mig STRESSAD, för jag vet inte hur man gör. Jag råkade packa ner Evelyns leopardprickiga baddräkt åt Matheo istället för hans badbyxor till gympan. Då började faktiskt både jag och Frida - som utreder mig - att skratta. Efter ett första möten visar jag många tecken på adhd men också - vid sidan om det - trauman. Som dödsångesten på nätterna och lättskrämdheten är väldigt mkt trauma. Men vi ropar inte hej, jag ska utredas massor av tillfällen kommande månad. Jag ser verkligen fram emot det, att få svar och antingen kunna utesluta eller få diagnos. Jag är bara lite rädd för medicinering generellt. Jag vet inget om det där men är rädd att man ska bli personlighetsförändrad. Är ni några som tar adhd-medicin och kan berätta hur det påverkar er?
