Min älskade Stefan hade smugit in en inbjudan till hans vernissage som jag inte ens fattade vad hans. Så diskret var han och så klumpig var jag. Skämdes ihjäl när jag fick ett ledset sms från honom där han skrev "Det hade betytt mycket att ha dig här". Alltså jag dog! Hade inte förstått. Ropade på Gustav, hoppade in i finkläder, en taxi och sen iväg till Stefan. Han blev så glad att jag kom och jag var så tacksam för att han berättade att han var lite ledsen att jag inte var där. Jag hade inte velat missa hans vernissage. Han är en sån talang min Stefan! Jag är så stolt. Och det sista jag vill är att göra mina närmsta besvikna. Sangria har förresten blivit mitt nya när jag är ute. En Sangria och resten cola light. Jag fixar inte mer alkohol än så plus att jag inte vill bli bakis dagen efter.
