Jag vet inte riktigt hur vi någonsin ska vara i Stockholm en julimånad, eller första veckan i augusti. Det är ju så fruktansvärt tomt. Gustav och jag snackade om det när vi kom hem i fredags. Tomheten. En vacker stad utan människor är en vacker spökstad. Lite kusligt tyckte Gustav. Det kanske blir så att vi skaffar landstället eller hus så småningom. Bara för att få njuta av en tomt och inte få den där storstadspaniken jag tror många av oss stockholmare får i en lägenhet mitt i sommaren. Hur tänker ni?
