Yo foks! Jag tog mig till Älvsjöskogen innan Paula kom för att springa det lilla varvet så snabbt jag kunde. 1.8km. Jag är inte snabb än, men jag ska bli. 08.35 min tog det och det var inte vackert eftersom jag sprang som att jag vore Usain Bolt i tio 10 sekunder för att stanna upp och panikandas med kutande rygg hållandes i en osynlig rullator. MEN, trots kontrasterna i detta ojämna spring så blev det 08.35. Målet är sub 08min. Jag kommer dit snart. Så här kaxig kände jag mig. innan jag börjat köra. Sen joinade Paula mig i Älvsjöskogen, alltså satan vad mysigt det var att hänga med henne. En jävla terapipromenad. Vi gick lilla varvet, sen sprang vi det för att sen gå igen. Det var i alla fall terapi när vi promenerade, mysigt att bara vara utan sin klan och få vara två kvinnor i sina egna personer. Inte fru, inte mamma, bara Elaine och Paula. Men när vi sprang så var det en annan sorts terapi, KBT för insektsfobi typ. Inte att jag var rädd eller så, men helvete vad snabb hon är. Det var tant rullator efter Usain Bolt. Asså Paula är snabb. Men jag ska springa med henne imorgon igen och pumpa hjulen till min osynliga rullator. :) Fan vad det är skönt att vädra tankar med en fellow älvsjöbo som är jordnära och i samma läge som en annan. Som vågar säga att saker är lite skit nu och prata på riktigt. Terapisnack efter varje lämning hade varit toppen i dessa tider, vi gör favorit i repris imorgon.
