Jag tänker tillbaka på tiden som pingstvän och hur söndagar var fredagar för mig, det var liksom då det hände och man såg så fram emot att träffa alla i kyrkan. Lyssna på predikan, sjunga lovsång och säng fika med sina kristna kompisar för att prata om det låga utbudet killar i kyrkan. Herregud alltså. Så många härliga tjejer som trånade efter killar som faktiskt inte spelade i samma liga som tjejerna. Men är utbudet bland kristna lågt då ökar ju värdet. Elaine - som hon på bilden också heter - och jag sjöng Gospel ihop efter pingsttiden när allt lugnade ner sig för mig. Jag var inte lika förtjust i religiösa sammanhang och trött på det smala utbudet till killar som fanns i kyrkan. Jag hälsade på Elaine i New York och vi gick på gaybarer och slog klackarna i taket också på söndagar av nån anledning. En söndag som denna så hänger jag med barnen, vilar från träningen och tänker att precis ingenting behöver hända just nu. Varken kyrkolovsång eller gaybarsnätter längre, tänk vad tiderna ändras. Jag gillar ändå att livet varit så rikt på helt olika sätt.
