Sedan Coronatider har vi tydligen ökat vårt användande av sociala medier med 30% - ??♀️ jag är helt klart en av dem. Det gör ju att vi borde vara mer vaksamma på vad vi tar in i systemet eftersom vi är framför luren mer än någonsin. Jag var tvungen att sätta mig i min vanliga ”outfit” och klura på mitt flöde. Linkedin, insta, facebook.. hur ser det ut för mig och varför? Jag följer ju alla som addar mig på linkedin så där är det ingen fara riktigt. Folk är så professionella. Men jag uppskattar de som ger saker som får en att tänka till på riktigt. Jag tycker Alexander Pärleros är riktigt bra på det! Han tänker inte bara ”vad vill jag säga” utan väldigt många av hans inlägg utgår istället från ”vad vill jag ge”. Det här fick jag häromdagen. Låter kanske klyschigt vid första anblick men texten nedanför gav mig en rejäl tankeställare. Utöver det så följer jag många människorättsaktivister, barnrättskämpar, veganer och aktivister. De som gör skillnad utan att visa när barn, vuxna eller djur plågas eller dödas. Det vet ju jag redan, inget mer trauma i mitt flöde. Jag vill ha inspiration för att göra skillnad. Jag tycker Cissi Wallin, jag själv och andra som kämpar mot orättvisor är på gränsen ibland så då pausar jag för dom och Cissi har en jävla vass penna och gör mycket gott. Jag vet att många gör så med mig när jag precis som Cissi, brinner av på orättvisor. Då säger det så fint ”Elaine jag älskar din kamp, men behöver en paus. Jag kommer tillbaka” ❤️ Man behöver inte avfölja folk för ett inlägg, man kan pausa. Allt är inte svart eller vitt, jag försöker bejaka gråskalorna. Lovette Jallow repostar det så bra. Så jag skulle inte få för mig att dela videon, men jag sökte mig till den och såg. Det var ett val. Men jag delade inte vidare, det var också ett val. Jag har inga i mitt flöde som postar trauman för då slutar jag följa. Sen finns det de jag följer som ger inspiration till inredning, lite kläder. Men modemänniskorna avföljer jag rätt snabbt mest för att det enbart - föga förvånande borde jag kanske förstå - handlar om yta. Ingen humor, mer Libressreklam-skratt i perfekt ljus. För mig är det en skräckfilm. Personen har ställt en kamera i perfekt ljus och avfyrat ett gäng collgateskratt medan håret fladdrar i vinden. Orkar inte ens googla upp en bild för att visa men jag tror ni ser den ändå. Pruttar modemänniskor ens en gång? Jag scrollade igenom en vacker feed och undrade vad det var som gav mig en dålig känsla. Som fick mig att må sämre trots alla vackra bilder på kaffe vid solnedgången och vind i håret med glada miner. En posebild där jag funderar med min dödskallekopp Är jag avundsjuk, missunnsam, allergisk mot vackra bilder? Vad är mitt problem egentligen. För det är ju lättare att komma till slutsatsen att jag är problemet istället för andra. Jag kan ju fixa och utveckla mig själv, andra är lite svårare att fixa och inte min sak. Det får jag ju bara förhålla mig till isf fall, på ett för mig sunt sätt. Men vet ni? Jag kom på vad det är. Att följa influenser som dricker kaffe så där "avslappnat" i en pose man aldrig hade kunnat slappna av i. Det känns så arrangerat och blir kortslutning i skallen! Jag får inte ihop det och får då en dålig oförklarlig magkänsla. Men nu kan jag förklara vad det är lite den här typen av flöden fast tänk bort leopardbruden och lägg till "i didn't wake up like this smink" (fast man berättar det inte utan låtsats gäspa nyvaken samtidigt som man är glowsminkad deluxe). Och lite dessa bildsorter nedan. "Här sitter jag och funderar med sug i blicken och indragen mage." Den måste ni känna igen såvida ni inte är fredade från sånt! Jag jobbar på att städa bort mitt flöde från det! Eller denna nedan. "Här sitter jag och funderar igen och kombinerar stretch av mitt innerlår och så kniper jag på samma gång för jag är så bra." Onaturliga poser som ska se fullt naturliga ut! Benet darrar säkert i ansträngning, men sånt visar vi inte! Avslappnat ansikte! De kursiverade är vanligt språk från den typen av personer som ger lite magont: "Här sitter jag och kurar ihop mig så där kvinnligt liten och klurar på en späckad dag där så mycket spännande händer att jag måste nypa mig i armen och kussimurran på samma gång!" Jag inser att jag mår bra av folk som vågar bjussa på mänsklighet. Om dessa influensers inte gjorde en grej av att de var naturliga på en bild utan bara var det så skulle jag följa dem slaviskt. Gärna om dom bjussade på att de kanske råkade lägga av en fjärt under en dejt. Bild av mig som har kommit på't Fifan Jag älskar folk med självdistans som har förmågan att både bjussa på sig själva och skratta åt sig själva. Det ligger mycket hjärta i det. Allt det putsade mår jag dåligt av. Men jag ser tillbaka på min blogg och mitt flöde i perioder och inser att folk med all rätt säkert mådde dåligt av mig. Inte på grund av en putsat fasad utan snarare av träningshetsen jag höll på med, utseendefixeringen och alla ständigt dåliga nyheter av utsatta barn. Ingen är perfekt. Mår du dåligt av samma sorts flöde som jag? Eller nåt annat?
