Jag kan inte låta bli att tänka på hur ont det gör för alla som kanske inte firar så som det önskar, är med de som de älskar eller är riktigt ensamma idag. Det är klart det känns extra ensamt idag då folk nästan tävlar om att posta den mest perfekta midsommarposten med supeduper paradisbästa filtret idag. Jag kan fan inte tänka mig nåt värre en sociala medier för alla som känner sig så som jag kände mig på högtider förr i tiden. Så jag tänkte bara ge er en kontrast till det hela. En ledsen apa med en skrynklig blöja. Jag önskar att man kunde ha nåt sort social-medie-lås för alla högtider för att deppen inte ska bli total. Jag kan berätta om de mindre roliga sakerna men ändå i hjärtat-sakerna som hände idag som händer alla titt som tätt men som man inte postar. Jag tänkte på Lilla Hjärtat och ringde hennes kärleksmamma Melinda, bad om förlåtelse för att jag inte varit där för henne den senaste tiden då mitt liv har krisade. Hon va så fin och förstående och sa: ”Du behöver inte känna så. Jag känner att du är där, vi är vänner. Så kan vi inte bara bestämma att vi vet att vi är där för varandra även om vi inte hörs hela tiden” ”Jo” pep jag till svar och sen när vi la på så bröt jag ihop i en blandning av glädjetårar över Melinda men också en jävla sorg över att Lilla Hjärtat skulle haft blommor i håret idag och dansar runt en midsommarkrans. Inte varit.. ja ni vet. Fan jag inser att jag gör väl er som redan är deppiga ännu mer deppiga med detta inlägg. Det var inte alls ambitionen, haha. Förlåt. Här har ni en icke-perfekt-bild från min midsommar. Ignorera de perfekta naglarna. ? Puss på er!
