Om Clubhouse och varför det kommer bli störst. Jag har nog svårt att dölja min besatthet av clubhouse. Men det finns också viss förakt mot den elitism som råder och att alla inte är inbjudna än. Men så fort den känslan är borta och vi kan mötas där och samtala så tror jag att det kan bli toppen. Varför jag älskar detta sociala medie är för att det inte hänger på hur elakt du kan formulera dig på 280 tecken som på Twitter. Det handlar heller inte om att kunna photoshoppa det mest orealistiska bildflödet som på Instagram. Det här är äntligen ett socialt medie för er som tycker om ordet - både att tala och lyssna. Det är för den introverta genomtänkta som inte har problem att dela ordet. Men ett extrovert monologmonster dödar konversationer och rum för jag ser hur siffran på deltagare i ett rum sjunker drastiskt när en person älskar sin röst mer än att lyfta relevansen i det han säger. Det finns sociala koder att behärska på clubhouse och jag skulle säga att socialt begåvade och personer med högt EQ kommer få ett stort flöde i CB. Jag ser hur en okänd person säger två meningar som får håren att resa sig på mig och förmodligen alla andra. Hon går från 150 följare till 365 på bara 30 sekunder och jag kan se det i realtid. Retoriknörd som jag är så är det ju kul med ett socialt medie där bevingade ord ökar ditt följarantal. Den som snackar snyggast vinner på Clubhouse. Men det finns också de som har varit på Clubhouse i 2 veckor och gör sig själva till gurus. Utbudet av bra rum att delta i är väldigt lågt. Jag går in i frukostklubben där 300 personer är med och jag hör en person prata om bananskivor på knäckemackan. Jag tänker herregud går ut och ser att 150 med mig fattat samma beslut. Nonsenssamtalen kanske ger en stimulans till den ensamme och socialt utsvultna, men jag tror inte de har en framtid på Clubhouse. Det visar att på det sätt man döper rummen är avgörande för vilken inställning och förväntning jag som gäst har. Om rummet hade hetat "Galet goa och oväntade pålägg på din macka" och moderatorerna varit ett gäng matprofiler med matglada gäster, då tror jag lätt 800 glada matentusiaster hade kommit, inte en bitter knäcke-och-banan-förakt-tant som jag var i Frukostklubben. Men jag sa det inte jag lämnade bara tyst ✌🏾 De bästa rummen anser jag var de med diskussionerna som går rakt in i engagemanget och hjärtat. Att få diskutera hur vi ska få mer representation i mediehusen med ett gäng ratificerade och plötsligt få besök av Jan Helin, Thomas Mattson och Viveka Hansson. Det var mäktigt. Att de lyssnade och Maryam och Aysha ledde diskussionen som inte bara journalister utan pålästa journalister som vet och sett det många lider av. Att jag fick ge feedback till Viveka hur uttalandet från en kommunikationschef från tv4 i frågan BLM och Alexander Bards rasistiska uttalande verkligen sårade oss afrosvenskar. Hur icke-vita systrar och bröder ifrågasätter varför jag sätter min fot där. Jag väljer att göra det för jag tycker inte att en enskild medarbetare ska påverka min medverkan på ett av Sveriges största mediehus. Men det är ett sidospår. Att de var där och lyssnade, förstod och samtalade med folk långt bort från deras mediehus. Det var stort! Jag testade att öppna ett rum med min kollega Anna Ekblom på alla hjärtans dag - Raggningsrepliker - de vi mailade och frilade. Vi skulle samtala en timme och vara där i egenskap av retoriker men de i publiken hade så mycket roligt att säga att vi lyssnade istället. Det blev bättre så. Vi började 21.00 och skulle avsluta 22.00 men så kom Alexander Pärleros in och berättade sina raggningsknep innan och när han träffade sin nuvarande Ida Varg: "Jag hade med mig en grön plastgroda i koppel! Det var succé! Sen har jag en perfekt raggningsreplik lyssna 'Hallå där, köp blåbär´" Det var för underhållande för att avbryta och när professor Mikael Dahlén kom in och berättade att han raggade upp sin nuvarande fru med en övermogen banan som han glömt i bilen så kom vi fram till att det konstiga udda och framför allt vara den man är är det bästa raggningsknepet. Kanske klyschigt men också ett fint avslut på det som blev 22.45 på alla hjärtans dag. Det var kul. Men jag gör inte om det. Den tiden vill jag hellre delta, inte moderera för det är en ansträngning! Jag längtar tills vanliga personer som gillar ord och ljud lika mycket som jag ska ansluta snart. Jag har startat en Snacka Snyggt klubb som jag väntar på godkännande till. För jag är ju retoriker och det vore konstigt att inte ha en clubb för fellow retorik- och kommunikatiomsintresserade. Sen kommer jag vara tyckare i andra rum, men inte som moderator bara som lyssnare och om jag får ordet av rumskaparna. Det vore så roligt att förlänga diskussionen från bloggen till Clubhouse så vi kan prata med varandra i realtid kring något jag skrivit om och vi diskuterat - förlossningsskador, göra slut med kompisar, att känna sig obekväm i mammarollen. Det finns ingen hejd för diskussionerna blir så bra som man döper rummet och moderatorerna - rumskaparna - fördelar ordet. Hoppas vi ses på clubhouse!
