Från trasiga till pråliga skor och en massa guldkorn. Min första föreläsning gick inte särskilt bra alls. Jag skulle föreläsa efter Sveriges förra statsminister och stjärnan för dagen; Göran Persson. Motivationen låg väl inte på topp då arrangören tyckte att jag skulle föreläsa gratis av ”tacksamhet”. Som nyutexaminerad retorikkonsult men också en fattig sådan så var jag tacksam, men också ledsen över att min situation utnyttjades. Jag drog på mig de finaste skorna jag hade, (har du en fiol så spela gärna nu) trots att de skorna var trasiga. Få hade velat vara i mina skor då, men jag har alltid haft som utmaning att göra det jag vill trots att jag kanske inte vågar. Jag klev upp på scen och gjorde det bästa jag kunde då. Jag fick några enstaka skratt och nickningar, inte alls många. De flesta tyckte nog mer synd om mig under föreläsningens gång. Efter föreläsningen satte jag mig ned vid ett bord bakom scen på Oscars Teatern i Stockholm där föreläsningen hölls. Jag spelade upp föreläsningen mentalt, analyserade publikens reaktioner och det jag hade sagt. När jag satt där insåg jag att det var mycket som skulle behövas göras om, men det var också ett enstaka guldkorn som jag kunde ta med mig till nästa gång. Nästa gång gick väl halvbra, men jag skrapade ihop ett till skratt och kanske två ”aha-reaktioner”. Även efter denna föreläsning reflekterade jag och tog med mig till nästa föreläsning. I detta nu sitter jag på ett tåg från Göteborg där jag hade en föreläsning för 150 personer. Publiken gapskrattade, insåg samtidigt allvaret med retorik, nickade instämmande och fick ett gäng aha-upplevelser. En kvinna sa något som fick mig att reflektera över min resa från de trasiga skorna på Oscars Teatern i Stockholm, till mina relativt välpolerade skor på Gothia Towers i Göteborg. Hon sa: ”Det som slår mig är att du har så många guldkorn i en och samma föreläsning”. Jag svarade ”De guldkornen har jag skrapat ihop i sju år och ett tusental föreläsningar”. - Fick du något guldkorn med dig idag? - Jag ska sätta mig ner och reflektera över det på tåget hem. Men jag hittar säkert nåt som jag kan ta med mig till framtiden.
