Jag blir förbannad och fräck när folk sitter och lägger smygare på offentliga platser som man inte kan ta sig ifrån, som ett tåg där jag sitter just nu. Bredvid mig sitter en man och stinker. Han gör inte bara det. han sitter och pruttar också med jämna mellanrum. När han gör det så blir han lite stirrig, spänner hela kroppen och så slappnar han av med ett förnöjsamt, för honom, diskret leende. En timme kvar tills jag är framme i Stockholm och jag har ju varit med om sånt här förut. Men det är alltid lika svårt att hantera det snyggt. Förra gången stank mannens fötter, nu är det en som sitter och släpper "smygare" medvetet. Då blir man ju förbannad. I mitt huvud så vänder jag mig till honom och säger: "Vet du vad, du kanske tror att du släpper "smygare", men dina pruttar smyger inte. De håller på att gasa ihjäl mig och snart hela vagnen. Skulle toaletten vara ett alternativ att placera dina smygare tror du? För nu luktar du och snart jag dina pruttar.". Men det vågar jag inte. Istället tittar jag irriterat på honom och säger "Nej, nu räcker det". Han såg förvånad ut och reste sig upp för att jag skulle komma förbi. Och vad händer då? Jo alla pruttar som han har ruvat på under hela tågresan svävar upp och jag nästan svimmar när jag måste ta mig förbi pruttdimman. Jag sätter mig i sätet framför där tre personer tittar förvånat och frågande på mig "Varför flyttar hon fram till oss". Och då kan jag inte hålla mig, jag gör en hög svennebananklagan med extra krydda "Jo ni förstår det småpruttas där bak så jag var tvungen att byta plats". Kvinnan mittemot får en kvävd skrattattack och jag sätter mig ner och andas numera frisk luft. Låt oss gå upp till kamp mot alla smygare. Är det någon på tunnelbanan, bussen, ja vart f-n som helst och ni inte kan identifiera vem det är så klaga högt "Hoppas att du är nöjd din äckliga smygpruttare! Använd toaletten nästa gång!" risken är att du får skulden, men ta den för någonstans sitter smygaren och skäms ihjäl och det är det värt! /Elaine, hatar smygisar
