Finaste Amanda och hennes Nando i vår hall. Vi hade en liten gathering här i går kväll. Supermysigt med alla barnen och Crille, Jossan och Amanda. Amanda och Nando sov över. När vi hade lagt Nando och Matheo så tog Amanda och jag ett glas vin i soffan och pratade om New York. Hon funderar på att åka dit nästa år och jag försöker få henne att tajma Snacka Snyggt boot camp. Sen pratade vi också om vänskap och hur saker och ting ändras. Allt är inte som det var för fem år sedan, men det är ok. Man måste låta folk ha sina livsfaser och perioder, acceptera att man glider ifrån varandra och samtidigt hålla tummarna för att man glider ihop i framtiden. Och gör man inte det i framtiden så finns det andra vänner att möta i livet. Förr brukade jag sörja vänskap som rann ut i sanden. Men nu känns det som livets gång. Det känns nästan lika menlöst som att sörja gamla pojkvänner - jag har ju Gustav. Och så har jag de vänner jag har idag, de räcker alldeles utmärkt. På tal om Gustav så är han hemma igen. Vi kunde dricka kaffe lite längre idag. Så mysigt.
