Jag 20 år i London 2001 Nu ska jag berätta något för er som jag hoppas får er att tänka till och inte behöva lära er den dyra läxan jag fick för fjorton år sedan och desto dyrare för bara några dagar sedan. För några dagar sedan fick jag veta att en av mina absolut närmsta människor har pratat om mitt privatliv till folk som inte på något sätt är nära hen. Saker jag har anförtrott i kris för länge längesen vet människor som jag inte ens känner. Min första reaktion var chock, min andra tårar och den tredje kanske ni tror var ilska - märkligt nog inte. Eller var det så märkligt? Ett minne dök upp i samma sekund som jag tänkte att nu är det över, den här människan vill jag inte ha i min närhet igen. Minnet? När jag bodde i London och var 20 år. En vän jag hade där och då berättade något privat som hon inte var stolt över och behövde prata om. Hon anförtrodde sig till mig. Jag lyssnade och var förstående. Sen, i förbifarten så nämnde jag hennes situation för några gemensamma bekanta, några som absolut inte hade med saken att göra. Jag vet inte om jag fick tillfredställelse i deras stora ögon och spetsade öron? Helt onödigt var det i alla fall. Sagt och gjort så får jag ett samtal några dagar senare. Det är hon.", min vän.. Hon gråter och frågar hur jag kunde berätta det hon anförtrodde för mig. Ni kan kalla mig en puckad 20-åring, men jag var helt chockad. Jag hade inte räknat med att mitt skvaller kunde få så oanade konsekvenser. Att hon skulle få reda på det, bli ledsen och besviken på mig. Min hjärna hade inte räknat med det. Hon som var så cool att hänga med, tio år äldre än mig. Hon brukade alltid säga att jag var mogen för min ålder. Nu var alla dom orden bortblåsta. Det värsta var nog att hon inte ens blev arg, bara ledsen. Sen kom orden: Elaine, du är yngre än jag. Du har inte fått läxan än. Men nu vet du. Berätta aldrig det vänner säger till dig i förtroende, då kan du förlora dem och vänner växer inte på träd. Jag är fortfarande din vän, du är ingen ond människa." Det var hemskt, jag skämdes för mycket för att någonsin ringa upp henne igen. Jag lämnade vår vänskap med svansen mellan benen. Jag tyckte att jag fick betala ett alldeles för billigt pris för det hemska jag hade gjort - skvallrat om en av mina bästa vänners privatliv. Men priset jag skulle få betala kom långt senare, 14 år senare. För några dagar sedan hände samma sak mig. Vad hände? Jag uttalade snarlika ord som jag fått höra för fjorton år sedan från kvinnan jag sårat då. Jag nämnde den där läxan hen har fått och ska lära sig av. "Jag är fortfarande din vän". Så sa jag och jag menade det. Jag har lärt mig min läxa och hen har förhoppningsvis lärt sig sin. Jag tror på att förlåta och ge folk en andra chans, speciellt när de inte är dåliga personer utan klantarsel som jag var. Men jag har lärt mig en ny läxa. Du kan vara nära vän till fler men ha färre nära vänner till dig själv. Min integritet ska bli större och de jag delar svårigheter med ska bli färre, mycket förre. Vi börjar om, börjar med dagboken och arbetar oss utåt därifrån. Den innersta cirkeln får sakta bli större igen, men aldrig lika stor. Och till er så vill jag ge det värdefulla tipset att hålla sånt som dina vänner har anförtrott dig för dig själv av tre skäl: 1. Så gör en äkta vän. 2. Du kan förlora en äkta vän. 3. Du önskar samma beteende när det gäller ditt privatliv. - Men kan man inte bara vädra med den man är tillsammans med då, kanske några undrar. Är det ok med din vän så? I början när Gustav och jag var ihop så tänkte jag göra det, men Gustav stoppade mig och sa "Är NN verkligen ok med att du berättar den här för mig?". Gud så jag skämdes då och det fick mig att tänka till. Nuförtiden så är Gustav och jag så införstådda med våra vänners integritet att vi stoppar varandra om det skulle vara på gränsen. Eller Gustav stoppar mig, han är tyst som musen om sina vänner. Han säger bara "Jag vill inte höra". Jag ska börja säga "jag vill inte höra" från andra. Livet är så mycket mer än andras privatliv. Sen ska jag lyssna på de som vill berätta om sitt - aldrig andras. Skulle du vilja få slut på skvallret i din omgivning eller kanske förebygga så det inte skvallras? Feel free to share!
