Alltså det är helt otroligt. Det är dag tre som vegan och saker har hänt. Alltså jag säger bara gödsel. Jag skiter jord numera! Det är helt fantastiskt! Gustav blev så inspirerad att han har lagt krukor i toaletterna och kolla vad som fick grönare blad bara på ett dygn. Vår Monstera! Det här veganskapet är helt otroligt och i morse kände jag en kvist i tarmen. Jag är helt övertygad om att jag kommer skita ut ett träd lagom till vi flyttar in i villan i Älvsjö. Om det blir en björk så kommer jag bli veganpräst och börja predika om veganskit är bra skit. This vegan life is awesome! Egentligen ville jag vara berätta att tarmarna har satt i rörelse sedan veganmaten kom in i mitt liv och jag hoppas vid Gud att det slutar. Eller är det så att veganer är skitnödiga (bokstavligt) personer. Vettefan om jag pallar med det. Är det ens bra? Tecken på att det är dåligt för mig eller är det bara en övergående fas? Tacksam för svar.
