Jag tycker ordet kränkt missbrukas som ett slagord när det faktiskt är något man kan vara orsak till. Häromdagen skrev jag om att jag råkat kränka folk med autism och anhöriga till densamme, men det betyder inte att det var fel att bli kränkt. Det betyder bara att jag var orsak till det. Klart man råkat kränka folk. Lättkränkt tycker jag också har missbrukat som att om man inte köper personliga påhopp så skulle man vara lättkränkt. Det är en stor jäkla skillnad på att kunna ta kritik, men också sätta gränsen för personliga påhopp. Alla verkar inte se den skillnaden utan tycker att man ska få kunna kalla folk för dåliga människor första meningen och sen kalla samma människor lättkränkta i andra meningen. Om du blandar din kritik med personliga påhopp på denna blogg så kommer jag att ta bort din kommentar i den mån jag hinner och ser - inte bara när det gäller mig själv utan andra också. Kan vara bra att veta när man författar en novell av någorlunda vettig kritik för att sen avsluta med ett påhopp - då ryker hela kommentaren. Jag brukar hålla det för regel åt mig själv att jag kan berätta vad jag tänker om det personer sagt eller gjort, men inte berätta vad personerna är. Min regel när jag snackar ?? Det har besparat mig många konflikter när feedbacken kommit från mig. Däremot startar konflikter när folk misslyckas med samma regel mot mig, inte för att jag är lättkränkt utan för att jag ogillar personliga påhopp. Är ni likadana? Pudla tycker jag också låter nedlåtande. Att det skulle finnas en dubbelmoral med att säga en sak först, inse ett och annat, be om ursäkt och be om feedback. Om det är att pudla så gör jag gärna det, men att använda det i nedlåtande bemärkelse förstår jag faktiskt inte. Vi kanske kan säga ”Bra att du bad om ursäkt” istället för att med anklagande ton säg ”Du pudlade”. Fler pudlar åt folket tycker jag. Vad tycker ni?❤️ Tjafs om retoriken på Livs kommentar kommer att raderas. En handfull tjafsar, ni andra diskuterar, delar och diskuterar. Uppskattar era tankar.
