Pascal har feber och är varm som en kamin, regnet faller på den hettade asfalten utanför och luften är som en bastu. Han vill vara nära nära och jag är i en tacksam och panikartad känsla av den underbara kärleken från en nyss fyllda femåring och överhettning under täcket han vill ska ligga över oss båda. Gubben. Matheo leker hos grannen, Gustav tränar och Evelyn vill träffa kompisarna. Igår tänkte jag att det skulle vara mysigt med sjukstuga och göra precis ingenting men inser att jag är dålig på att låta en dag utan nytta gå förbi. Jag gör ju nytta med mammakärleken, men att titta på legofilmer och ha denna lilla femåriga kärlekskamin alldeles intill har sina utmaningar och fröjder, såklart. Jag tänker på saker jag skulle vilja ta tag i ute i trädgården. Att jag inte ska träna på två dagar och hur konstigt det känns. Som att låta bli att gå på toaletter på två dagar eftersom träning numera är något bara som sker naturligt och inte är ett beslut jag fattar som förut krävde rätt mental inställning. Det är så skönt att all laddning kring träning inte längre finns, den är bara där lika självklar som ett andetag i taget. Utan varken mål eller dieter - bara en del av det självklara livet. Gustav och jag är på den bästa platsen vi varit på någonsin i denna 14-åriga relation. Vi kommunicerar bättre, har blivit äldre ännu tryggare med varandra. Det är så skönt att åldras, förändras och växa istället för att stelna i gamla mönster.jag åkte själv till Paris och anlitade en av de bästa på afrobeat - Malewa. Lyckan i mitt ansikte när vi gör highfive efter en privat session i nån ruffig ort i Paris medan hennes två urgulliga barn såg på. Här är jag i mitt lilla hotellrum i Paris. Jag har insett att jag tycker om att resa själv för att leva ut min estetiska ådra - dansa. Men också numera spirituella - andningsmeditera. Jag ska resa nästa sommar också, alldeles själv. Gustav ska göra samma sak. Vi umgås med ”folk” hela tiden. Vår lilla familj är befolkad med tre extroverta barn och en ambivert (Gustav) och en introvert förälder. Man får planera in sin ensamhet.Hoppas ni har en mysig helg. Min är både mysig och lätt panikartad i smärtan, men bara lätt. Jag är nog tacksam på det stora hela.
