Den fångar tiden då det spelades in, men också något tidlöst - kärleken som både kan uppstå och slockna i det som till ytan ser perfekt ut. Ni hittar den här på Svtplay. Berätta gärna vad ni tyckte. Jag tyckte formuleringen "känslomässig analfabet" var så vacker, träffande för folk jag har känt och ibland stöter på. Jag vill nu se allt av Ingmar Bergman. Gustav gillade också denna triologi.
