Jag har fått frågan om jag saknar lägenheten, men jag tänker inte ens på den. Visst kan jag sakna att se speglarna på väggen, men de kommer ju åka upp i huset någonstans. Jag kan sakna ytorna som vi inte riktigt har nu i mellanboendet. Det här med ett vardagsrum utan tv. Det var himla mysigt. Kanske ska man inte ha det i nästa boende. Eller jo, klart vi ska ha tv. Jag saknar de enorma fönstren, men inte balkongerna då de kändes livsfarliga för tre små barn. Usch. Men som Gustav sa, att det kommer säkert en tid då vi kommer bo i nån häftig lägenhet igen. Fast jag betvivlar det. Jag tror vi kommer att stormtrivas i hus och särskilt vårt hus. Skulle vara kul att ha det så för barn och barnbarn när och om den tiden kommer.
