Nu när jag har en massa mål som ska nås innan bebben kommer så måste jag påminna mig om varför jag gör det jag gör. Jag gillar den här bilden. Först ska man sätta upp ett mål och det är ju jätteroligt! Jag har det ljuvliga målet framför mig där jag kör bil med knodden och Gustav. Jag är fri, slipper kommunaltrafiken till Mälarhöjdsbadet, kan bara sätta mig i bilen. Samma sak när jag ska hälsa på Elin och hennes lilla Noa, jag kan bara ta bilen dit. Bilen som nu har ett garageplats sedan två veckor tillbaka. Men sen kommer resten "make a plan", "get to work" och sen det jobbigaste "stick to it". När man kommit till "stick to it" så kan man vara så kräkfärdig på allt jobb att man glömt bort varför man gör det man gör. Varför är jag så duktig, vad var målet egentligen? Jag var där för några dagar sedan, men nu börjar jag se mitt mål igen. Jag tittar på det, ler lite sammanbitet trots att jag har kräksmak i mun för... ... Tar jag det inte nu så måste jag ta det i framtiden. Jag tog 20 körlektioner när jag var 21år och sen la jag ned. Tror ni jag är förbannad på den 21-åringen! Men jag tänker inte göra om samma misstag, så att jag som 40-åring tragglar med körlektioner IGEN och blir förbannad på 30-åringen som la ned. Nej NU JÄVLAR KÖR VI, hur jävligt det än känns. /Elaine, spyfärdig men fokuserad
