Båda barnen sov, Gustav hade gått till gymmet, jag ligger och surfar i telefonen klockan är väl kanske 22.05. Och då hämder det som alltid hände mig innan sambo och familj - en kompis ringer. Alltså mitt hjärta tog två nostalgiskutt. Av alla kvällar så var denna kväll perfekt att ringa. Jag viskade hallå medan jag fnissade för att det kändes så förbjudet att göra något som den 26-åriga Elaine alltid gjorde - pratade med vännerna tills hon somnade. Det var Amanda och hon var rätt fnissig hon med! Min Iphone kändes som den där antika luren jag hade på bokvägen 5 med sladd och hela baletten. Mentalt så virade tog jag telefonen i det där greppet i mitten (ni 80-talister och tidigare vet) och så virade jag sladden runt fingret medan jag lyssnade på Amandas tankar. Det var så himla mysigt. Jag saknar kompistiderna då man pratade tills man blev sömnig. Nu däckar man ju oftast vid 21.30. Men häromdagen var ett undantag. Ett härligt undantag. /Elaine, behöver lite fler undantag i sitt liv.
