Godmorgon vänner! Jag försökte somna med programmet Vägen ut med Lars Lerin . Gud vad jag älskar att ha det programmet som sista som vilar på näthinnan. Jag önskar att Lars och Junior var mina släktingar. Jag nästan fantiserar om det då Lars är svensk och Junior är brasiliansk, precis som jag. Jag skrev om William och hans rodnande kinder häromdagen på instagram som jag tror ni skulle gilla. Rodnad. ”Undvik gröna kläder så syns det inte lika mycket” så sa jag för en tid sen i all välmening för att ge oroade själar med rosiga kinder ett retoriktips. Men så tittar jag på William som står där i sin sårbarhet. Han har målat en tavla av sitt mörker. Han berättar om när han var ett barn, om pojkens oroliga steg i skolkorridorer kantad av mobbing. Han berättar om sin diagnos och ett förflutet i missbruk. Ryggen är rak, hjärtat är öppet, rösten darrar, tavlan av mörker i sin hand och kinderna röda.När jag sitter i soffan och lyssnar på hans berättelse blir han min hjälte och förebild i all sin sårbarhet. Ögonen blir blanka och jag får en bit mod som jag kommer kunna plocka fram vid tillfälle då jag ska våga vara sårbar med allt som det innebär. Allt tack vare han som blev min hjälte i tv-soffan en lördagskväll. William, han med det öppna hjärtat, raka ryggen och de röda kinderna.Jag ska sluta tipsa om att dölja rodnad. För att bära den och stå kvar, det ger så mycket mod till oss andra ängsliga själar som försöker klä ut oss till starka individer.Tack William❤️ Du har lärt en retoriker att rodnad inte är ett tecken på svaghet utan på mänsklighet och enorm styrka.Och vet ni, idag är jag svag. Jag la mig 22.00 men jobbtankar och ångest över all tid från barnen hur jag inte räcker till och mycket mer forsade över mig. Jag är så lyckligt lottad men i det skede jag är i kan jag inte njuta. Jag räcker inte till. Ska man dra i handbromsen då eller hur är det?Det är så lustigt att när man mår så dåligt kan man ändå verka käck och glad i tv. Det kan vara bra att veta att allt är inte som det ser ut alla gånger. Under ytan osv. Här ser ni klippet från i morse i Nyhetsmorgon och det var såklart kul i stunden men det där med hur morgonen var och grundstressen som ligger och pyser.
