Från födsel upp till 24 år så var jag den som tyst tog emot skit som elaka människor kunde slänga ur sig och sen gick jag iväg och grät för mig själv. Folk runt omkring förklarade varför idioter var idioter, men konstigt nog gjorde det inte att deras elaka ord landade bättre. Men så var det några starka kvinnor, den äldre sorten, som satte dessa elaka personer på plats. När folk antydde saker med kommentarer som: Hinner du vara mamma till dina barn? Oj oj oj, här har vi gjort oss fin ska du vara otrogen? Då tändes något i dessa äldre kvinnors ögon. Lugnt och sakligt tittade de på de elake och sa: Vilken fullkomligt idiotisk sak att säga. Du kan inte ha använt nån hjärnkapacitet för den kommentaren. Såna kommentarer fick mig att skratta samtidigt som de stärkte mig. De gav mig hopp och styrka! Jag kan inte låta bli, jag blir glad av folk som sätter gränser och är lite fulla i fan på samma gång. Jag tycker det är ett visst mån av civilkurage för sig själv. Att den lilla tjejen i sig får höra kvinnan sätta ner foten. Det är viktigt att höra sig själv säga "Det är inte ok!" när ens man trycker ned en, ner en kvinna antyder att man är en dålig mamma, när en främling skjuter i väg giftiga och missunnsamma kommentarer. Jag tror att förståelse för idioti gör att kvinnan finner sig och tar mer skit än hon förtjänar. Jag tror till och med att det förståelse av idioti är jämställdhetens fiende. Jag blev inspirerad att göra samma sak när jag blev stor - Bli en verbal Rocky. Men så har jag en annan förebild - Jesus. Mannen som "slog ner" folk med kärlek. Jag förstår Jesusfigurerna men jag vill samtidigt att andra "svagare" ska vara Rocky. Splittrat? Nej, det tycker inte jag. När jag ser en yngre tjej bli nedtryckt verbalt så är inte jag storasystern som försöker förstå hur idioterna tänker. Trots att jag tycker att dessa systrar är toppen. Jag svarar inte troll längre, men däremot de som kan ha tanklösa men också elaka kommentarer. En verbal knock och hoppas att folk ska läsa, inspireras och rusta sig för liknande idioter. När det är deras tur att slå verbalt så är jag den som sitter i publiken och hejar vilt mot den retoriska boxningsringen. Så vem blir det? Rocky eller Jesus? Ni börjar förstå vart jag vill komma med min liknelse. För några dagar sedan skrev jag att jag förstod er som tycker att jag ska behålla mina Jesusambitioner. Men jag har tänkt mer och jag kommer behålla mina ambitioner, men ibland kommer jag släppa fram Rocky. Inte för att skylla på ett temperament, det är mer genomtänkt än så. Utan för att det är dags för kvinnor att ta på sig de verbala boxningshandskarna i denna sjuka värld av kroniskt förtryck i alltifrån reklam till vardagen. Svarta behövde en Martin Luther King som kallade de vita rasisterna för bröder, men svarta behövde också en Malcom X som kallade rasisterna för "the white devil" och uppmanade folk att slå tillbaka för varje slag de svarta tog. Kalla mig självgod men jag tror att det finns de kvinnor som behöver en Elaine kampen för jämställdheten. Och de som behöver en Lady Dahmer, Blondinbella och många fler förstås. Även om mitt sätt inte tilltalar dig så finns det många som blir stärkta, samma sak med Lady Dahmers "sug röv" eller Bellas "jag älskar min kurviga kropp och skiter i er som orkar hänga upp er på det". Du behöver inte gilla hur alla för sin kamp, men du måste förstå att det behövs olika sätt. Varför? För att mottagarna är just det - olika. Vi tjänar olika syften tillsammans och tillsammans gör vi den stora skillnaden. Lady Dahmer skriver intressant på samma tema.
