Jag skapade en debatt som jag avser att lämna för semester. Men det finns mycket att lära kring hur folk bemöter den och hur de skapar nya och ibland falska dilemman mellan två alternativ jag aldrig har satt upp. Jag är emot en låt om spädbarnsvåldtäkter. Creddiga grabbar på komikscenen har istället ställt upp dilemmat Moralpanik eller Yttrandefrihet. Sen ljuger de och säger att jag är förespråkare för Moralpaniken och således emot Yttrandefriheten. Hatet och hoten jag får som följd av det är inget jag ska gå in på utan den retoriska läxan och debattekniken de kör är att döpa om ”Skämta om våldtagna spädbarn” till ”Yttrandefrihet och ”inte skämta om våldtäkter av spädbarn” till ”Moralpanik. Varför? Därför att det är inte så creddigt att försvara saker som innefattar orden ”Våldtäkt av barn” så man döper om det till ”Moralpanik”! Mycket creddigare i dagens klimat, lättare vinna anhängare och bygga upp ett motstånd mot min tes, dock på falska premisser. Det är rätt fult, men också så de gör. Vissa journalister nappar, andra ser igenom det. Andra skriver krönikor där hon utlämnar min bakgrund och kallar mig för anhängare av Moralpaniken. Förutom att ni ser diskussionerna så hoppas jag att ni ser tendenserna, det hela är nästan en gratis workshop i debatteknik. Falskt dilemma är en slug debatteknik värd att komma ihåg som några använt ”Det här är bara ett skämt, bekämpa riktiga våldtäkter av barn istället”. Dilemmat var aldrig ”Bekämpa Skämt eller bekämpa Verklighet” utan återigen ”Att skämta om våldtagna barn i dagens kontext eller inte”. Frustrerande när folk gör så? Ja. Genomskinligt? Japp. När du har skapat en debatt och ett dilemma, låt ingen döpa om dilemmat eller dra över dig till en annan debatt du aldrig har startat. Och du som drar folk till andra frågeställningar ”what about Ali G, yttrandefrihet, riktiga våldtäkter” skapa din egen debatt men ljug inte och säg att jag är med i den. Tack!
