Godmorgon älskade bloggvänner! HELVETE vad ni är fina! Jag räknar snälla kommentarer och tar in dem. Lär min hjärna att processa det goda som omger den. Jag tror den behöver lära sig det! Har ni samma problem som mig? Det är inte så att jag inte tar in snälla kommentarer, det är bara det att riktigt elaka når en nivå djupare, den har en nyckel som går under huden på ett märkligt sätt. Jag önskar snälla kommentarer gjorde det, FAST. Jag övade mig aktivt att absorbera en snäll kommentar och det var en som skrev "You've got this" du som skrev det brottade faktiskt ned den negativa som surrade i hjärnan. Tack för det! Vilken skön helg det har varit. Jag ska erkänna att jag valde att ha telefonen i lådan när en kvinna kallade mig uppmärksamhetssökande när jag delade med mig av känslorna av sorg gentemot min pappa. Jag blev alldeles matt av den grad av saknad på empati att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Kände mig rätt hudlös som det var. Jag såg även att Bianca Ingrosso skärmdumpade nån kommentar som helt random skrev "du är så äcklig". Det är faktiskt galet vad mycket hat som kommer av folk. Men så viskade en fågel att kvinnan som kontaktat mig inte är helt frisk. Hon jagar tydligen många nu som inte tar ställning för hennes fall och hänger ut hennes ex som pedofil, samtidigt som hon jagar upp folk att tycka som hon. Oavsett om hon skulle ha rätt eller fel kring sin sons utsatthet så är det här med att trolla för sitt barn inte riktigt samma sak som att skydda sitt barn. Jag ska erkänna att jag tar åt mig av ALLA kommentarer för jag tror faktiskt det bästa om folk i allmänhet. Därför gör det ont. Men ibland när jag får veta att en person högst troligen saknar alla hästar i stallet och är snudd på vansinnig. Då är det lättare att inte ta åt sig och hålla distans. Men jag önskar att man kunde vara en axelryckare ofta och inte ta åt sig. I helgen var det en äldre dam som frågade en annan ganska full herre (jag tror inte hon såg att han var det) om det var ledigt framför honom. Hotfullt fräste han "att det ser du väll". Hon blev både chockad, rädd och såklart sårad av hans hotfulla ton. En kvinna som satt med sina två barn på andra sidan erbjöd damen att ta deras platser så hon kunde få sitta. Damen tog tacksamt och försiktigt emot dom. Jag gick upp mot damen och sa på säkert Coronaavstånd att "ha en fin dag". Hennes dag gick från ledsna till tillfälligt pigga och glada. Kommentarer som den där gubben på tunnelbanan fräste lämnar en lika stum bakom tangentbordet när folk skriver elakt. Men det är så MÅNGA fler som lämnar kärlek. Vad är det på fel på hjärnan som hakar upp sig? Jag såg på framgångspodden att man ska räkna leenden man får en dag för att göra om filtret i hjärnan och fånga det fina. Jag ska fånga det fina.
