Tänk att Gustav och jag, två personer som aldrig längtat efter barn, skulle bli tokiga i familjelivet. Tänk om Gustav likt sin pappa blir en fyrbarnspappa. Vilken grej! Om barnen är lyckliga i Älvsjö och de får all den fokus och stimulans de behöver så hoppas jag på ett fjärde. Men det är väl hur man ska överleva vabbuarimånaderna. Det var helt sjukt, bokstavligt talat, i år. Men klarar man tre barn så är väl fyra sak samma. En enda bacillröra. Om vi skulle få en till skulle hen få heta... gud har ingen aning. Det skulle säkert bli en kille men jag har inga killnamn för alla de tilltänkta favoriterna blir det ju ändå aldrig som Adrian, Thiago eller Bastian. Så jag tänker tjej. Om jag skulle välja skulle hon heta Ronja Eksvärd. Men ni kan ju tänka hur Gustav dissade det förslaget når Evelyn var född. Gustav: Perfekt och får vi en son så döper vi honom till Birk. Jag: Meh. Gustav garvar och berättar att Ronja får stanna hos rumpnissarna. Ronja kan ju vara ett av de mest vackra namn jag vet. Matheo, Evelyn, Pascal och Ronja. Maj Gadd I love it! Fem bokstäver också. Men jag får väl hold my horses. Måste ju övertyga Gustav om att en fyra är en bra idé och det är inte ens jag säker på. Ge oss två år, då kanske vi vet. Nån där ute som gått från tre till fyra barn och kan berätta om skillnaden? Känns så bananas att ha fyra barn. Kunde inte låta bli.
