Hörde ni Alex och Sigges senaste podd? Lyssna på den. En del av den handlar, såklart, om att försvara rätten att skämta om våldtagna spädbarn. Men de stannar inte där. De kallar mig priviligerad kvinna som söker egokickar. Att det är därför jag kritiserar låten. ”Priviligerad”, ”egokick”. Sigge, under åtta års tid blev jag sexuellt utnyttjad av min pappa. Från att jag var minnesmogen tills jag var tio år gammal. Hans händer i mina trosor, turer till Malmskillnadsgatan för att via kvinnor som sålde ”kärlek”. Ibland tog han med sig en sån kvinna, slog på en porrfilm och satte sin sexåriga dotter framför den medan han gjorde sitt med ”kärlekssäljaren”. Att jag reagerar på en låt om spädbarnsvåldtäkter kallar du för ”egokick”. En kick för mitt ego. Anstränger du dig för att vara så elak och förenklande eller kommer det naturligt? Jag undrar och jag vill också berätta att det fungerar. Det gör mig på riktigt ledsen att höra dig göra denna ”objektiva” analys och på riktigt elaka slutsats om mig. Min ambition att rädda barn från den barndom jag hade kallar du skrämma upp folk som affärsidé. Skäms du inte ens litegrann. Och istället för att berätta att jag är överlevare uppväxt i Bredäng med en ensamstående mamma och pedofilpappa så reducerar du mig till ”priviligerad kvinna som söker egokickar”. Subtil mobbing förklädd i intellektuell pseudoanalys, det är vad du - en vit, priviligerad medelåldersman sysslade med där. Det hade varit en sak om du försvarade skämten om spädbarnsvåldtäkter (som fö är en kamp som förvånar mig att du vill ta) men att så fult förställa en meningsmotståndare på det sättet är något för din drönare att tänka på. Jag förstår att det är creddigare att hacka på en priviligerad kvinna ist för en överlevare av sexuella övergrepp. Men det måste finnas gränser, även för dig, för hur långt man får gå för att vara creddig.
