Jag läste Paulas, Therese Lindgren och Bianca Ingrossos inlägg om hat de får i kommentarsfältet. Hur det påverkar en att vilja sluta blogga eftersom en skriven kommentar känns lika illa som att någon kommer fram och säger det till dig på gatan. Att inte ens beröras tror jag är omänskligt. Bianca överväger ju att sluta blogga och jag förstår henne. Jag tycker att jag blivit mer ängslig i mina sociala medier på senare. Vågar inte skriva att jag köpt våtservetter för då kan någon säga "du som vill tänka på miljön borde svalka dig i närmast sjö ist för att köpa våtservetter". Och svalkar jag mig i närmaste sjö i ambition att vara miljövänlig så kan någon se en bodylotion jag har som minsann innehållet plaster och "hur kan du göra sådär och förorena sjön med dina lotions. Du är en sån jävla hycklare"". Så är det någon som skriver "+10000" under en elak kommentar med samma ip-nummer som den elaka kommentaren men annat namn. Klassiker. Det var faktiskt bättre förr. Och nu när jag legat lågt med sociala medier så märker jag att jag mår bättre. Twitter måste jag kisa för att våga gå in på. Får ont i ögonen av alla elakheter. Där finns det noll respekt. Man måste blocka för personer lyssnar inte på "snälla lämna mig i fred". Det är så sjukt Ska blockfunktionen vara skäl till folk att sluta visa respekt och hänsyn? Jag raderar numera elaka kommentarer för jag inser att resonera fungerar inte med folk som går igång på elakheter. Jag tänkte på en sak på Justin Timberlake, hur många som filmade konserten och tittade i sina mobiler. Hade jag aldrig fått betalt eller haft ett högre syfte (rädda utsatta barn) med mina sociala medier så hade jag varit ifrån mobilen så mycket jag kunde. Asså ni som inte behöver dokumentera varje dag, njuuuut! Det ska jag göra om 27 dagar! Kommer dock att sakna er som fan. Usch, nu blev jag plötsligt ledsen i allt.
