På förekomna anledningar.

Det är ju inte första gången folk ber mig att svara för andra.

Jag har mina konflikter, mina utmaningar och min kamp som jag kommer ha tills jag dör - utsatta barn. Jag kommer inte på uppmaning av instagram ta ansvar för någon annan än mig själv, det jag säger eller gör. Jag kommer heller inte ta konflikter som inte är mina. Jag kommer inte vara missilen på nätet man kan skicka vart man vill. Så fortsättningsvis när ni undrar vad jag tycker om vad folk säger så ber ni mig samtidigt ta ansvar för det. Jag gör inte det. Jag är mamma till tjejen på bilden och två killar till. Det räcker så. Hela BRY grejen skulle jag ta ansvar och kolla på en hel serie för att sätta mig in. Tre timmar tog det av en tid då jag egentligen skulle behöva sörja min bonuspappa och klura ut framtiden för min plötsligt hemlösa bror. Varför gjorde jag detta, hade jag energi för det? Verkligen inte. Men på folks ”vad tycker du om” uppmaningar så gjorde jag det. Nu vill ”vad tycker du folket” att jag ska lyssna på en tvåtimmars podd för att ta ställning i något som jag inte har att göra med. Vet ni, jag orkar inte det. Och framöver, be mig inte. Jag är trött på att ställas till svars för andra organisationer som kritiserats, trött på att stå till svars för andra barnrättskämpar. Allt andra gör eller säger angår inte mig för att en gemensam nämnare är att rädda utsatta barn.

Att ha en gemensam kamp för utsatta barn gör inte att vi alla är identiska. Jag hoppas ingen behöver stå till svars för mig bara för att de delar samma engagemang för barn. Och jag tänker inte ställa upp att stå till svars för andra. Ändå tacksam att ni är så många som klokt kan skilja på kamp från enskilda personer och lämnat mig ifred. Majoriteten av er är ❤️ och jag är så tacksam för det. Tack.