Jag tycker tystnad tagning är ett fantastiskt initiativ. All styrka till alla de kvinnor som brutit tystnaden om alla de män som utnyttjat sin maktposition. Jag läser om sexuellt utnyttade barn. Om våldtagna kvinnor. Om en kvinna som fick sperma på ryggen. Det är vidriga berättelser som får se ljuset. MEN Som retoriker måste jag ändå påpeka att budskap blir inte lika slagkraftiga utan en specifik budbärare. Vem var med om övergreppet? Och konsekvensen mot förövaren går upp i rök när vi inte namnger vem det är. Kritiker kallar det häxjakt. Jag kallar det konsekvens av övertramp och varnande information för de som träffar förövarna. Tänk om Evelyn hade varit den där trettonåriga tjejen vars lärare la sig på henne under en sommarkurs. Jag hade namngett personen för att skydda andra barn. Jag skulle se det som min förbannade plikt. Jag tror att många av dessa äckel andas ut när kvinnorna bakom tystnad tagning inte vill kommentera. Som står att läsa i SVD. Jag tror förövarna läser och tänker ”phu”. 456 kvinnliga skådespelare står bakom uppropet. Vi pratar med en röst och kommer inte kommentera innehållet i artikeln vidare. Ett nej är ett nej – respektera det! Självklart respekteras det. Men att vara tyst är att göra förövarna en tjänst. Kom ihåg det. Om vi ska vara tysta så ska det vara av rätt skäl. Förövarens stjärnglans eller status får aldrig förblinda eller tysta oss. Är det någon av de 456 kvinnorna som vill berätta så gör det. Du är inte ensam❤️
