Herregud. Idag fick jag uppleva det som jag alltid varit rädd för - Komma för sent till en storpublik och i dag hände det! Jag tog ju taxin från Hässleholm till Kalmar, en jävla lång resa kan jag säga. Knäpper upp byxorna, drar ner gylfen (under jackan) och somnar i taxin. Vaknar av att jag snarkar till högt och då är vi framme. Arrangörerna står och hoppar utanför taxin och kastar in mig i föreläsningssalen där TREHUNDRA PERSONER väntar. De är snälla dock. De vet att jag skäms ögonen ur mig. Jag: Jag skäms jättemycket. Publiken ler. Jag: Ni ser inte ur mycket jag skäms för att jag har ju en såndär hudfärg som gör att man inte ser rodnad. Publiken skrattar, jag pustar ut och lägger ner min jacka för att börja föreläsningen. Då ser jag att byxorna är uppknäppta och gylfen är nere. Publiken fnissar och jag vänder mig om blixtsnabbt. Jag: Jäklar, jag måste bara knäppa byxorna. Publiken fnissar, jag vänder mig om och har precis fått upp gylfen när jag hör mig själv säga: Och nu undrar ni vad jag gjorde i taxin, egentligen?!" Publiken asgarvar och jag lyckas rodna så att det syns. Jag skulle ju bara förklara hela tåghistorien men skickade HELT fel vibbar! :) /Elaine, ska aldrig mer ha öppna byxor och nerdragen gylf inför en publik igen.
