Klockan ringde 06.00 och nog för att jag gillade tanken att gå upp att träna och meditera innan alla barnen vaknar. Jag har gjort det en dag och idag gjorde jag det igen, men helvete vad det tog emot. Jag MÅSTE lägga mig tidigare och sluta titta på serier som gör att jag stirrar upp i taket helt vettskrämd. Jag är ju den som brukar dra mig länge och dricka min kopp kaffe långsamt. Men nu blev det att svepa en BCCA snabbt och vet ni vad pigg jag blev. Behövde ju inte ens en kaffe sen. Tokigt bra för morgonrutinerna. Sen vet jag att när man motbevisar sig själv då man tror att man inte orkar så har man höjt ribban för sin förmåga. Det brukar göra att jag känner mig lite självgod trots att jag hänger på kettelbellen. Jag tänkte skriva nåt hurtigt om andra nya vanor jag vill påbörja, men jag pallar fan inte vara det. Det är bra som det är. Fan för att vara hurtig asså, jag föraktar mig själv samtidigt som jag högaktar att jag gör detta. Självgod och självföraktande på samma gång. Jag känner mig som de där käcka aerobicsledarna med tofsar i början på 90-talet som var så äckligt glada på dödens pass. Jag ville dra dom i tofsen. Nu är jag en sån! Kolla så orimligt nöjd jag är över att vila på denna kettelbell. Puss på er alla hurtiga och ohurtiga varelser!
