Jag älskar sociala experiment och jag har en liten tvångstanke och det är att jag aldrig får lämna jordelivet med tanken "tänk-om-jag-hade". Jag ska göra så jag slipper "tänka om" (detta inom rimliga gränser givetvis). Ett exempel är t.ex hissar. Folk har så spännande kroppsspråk där. Vi tvingas stå väldigt nära varandra och för att respektera varandras personliga rymd tittar vi på klockan eller siffran som tickar upp/ner. Jag har fått tanken i hissen och den blir så här "Vad skulle hända om jag ställde mig mot alla, tittade på dem och log med ett hollywoodsmile?". Jag kan inte hålla mig utan gör det. Stämningen blir förvånansvärt rolig. Så vad har jag gjort nu då? Jo! Igår när jag tagit några vin med Jossan och jag är på väg hem så sitter jag på tunnelbanan i en fyrsits med ett potentiellt par. Det är oklart vad dem är, men Love is in the air. Helt plötsligt gör killen (som är tysk, och pratar engelska) något heroiskt, går emot sin rädsla och låter sin fot och nästan hela benet snudda hennes. Hon verkar nöjd. Flyttar inte foten utan låter elektriciteten flöda mellan deras fötter. Men vad händer då? Jo, jag tänker tänk om. Tänk om jag skulle föra min fot mot deras och se lika kär ut, hur skulle de reagera då? No you didn't.... Yes I did, i en sekund! Och båda två såg livrädda den sekunden. Sekunden efter börjar jag garva och de andas ut. Jag: I'm so sorry, I just had to do it! You probably thought is she a pshyco? Hon ler: Or is she funny? Han ler: Or is she drunk? Jag: Or maybe I'm all in one - all three? Vi börjar garva allihop. Högtalaren: Nästa station, Liljeholmen! Hon ler stort: Ha en bra kväll. Jag går av: Ni med. Jag skulle själv bli livrädd om någon betedde som jag gjorde på allvar. Men garva läppen av mig om det bara var på skoj. /Elaine, älskar sociala experiment.
