...när knodden är beräknad att komma ut. 8/6 och så här ser status ut på min graviditet: Jag har blivit ett hormonvrak igen precis som jag var under första trimestern då jag bara grät hela tiden. Andra trimestern var en dans på rosor, var mig själv och i balans, förutom foglossningen. Men nu i tredje, my God! Ni kan vara stolta för jag har inte fått några utbrott sedan duschutbrottet, men oj vad det krävs självdisciplin... Jag blir arg, riktigt arg kanske en gång per dag. Jag låter inte det komma ut. Det sker oftast på kvällen efter jobbet som idag. Det jobbiga är att jag inte kan bli arg för jag får ordentliga sammandragningar av att bli förbannad och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag skulle ha hittat en klänning till söndagen, men nu sitter jag istället på Waynes och har kokat över att jag inte haft tid att kolla klänning för jag är för stor och långsam och "saker" skulle göras på jobbet. Jag har pratat ut med Josefin som har varit en bra vän och lyssnat. Så skönt! Efter 30 minuters kokande så känner jag mest gråtfärdig. Jag är trött på att vara arg och ledsen på kvällarna. Jag vill inte vara ett hormonmonster längre. Jag har inget emot viktuppgång och allt annat, men att bli arg en gång om dagen tar verkligen musten ur mig. Jag är helt slut! På morgnarna, dagarna och på jobbet mår jag tiptop, men på kvällen är det verkligen skit. Jag gör hellre 50 armhävningar per dag än att koka 1 gång per dag. Man blir trött som gravid, orkar inte hur mycket som helst. Lägre tolerans för saker och ting. När jag har jobbat klart för dagen och har två timmar för mig själv då jag bara kan vara med mig själv, då kan inte jag få spontana bollar att ta. det funkar inte. Nej, nu ska jag försöka sluta tycka synd om mig själv. En tröst är att jag har frisörtid hos Deshi om tio minuter så jag ska få bli ompysslad i 1 timme.
