Jag får ta små steg idag. Är helt slut. Har gått ned fyra kilo på fem dagar och tack och lov är medicineringen över. Troligen blev jag matförgiftad också för en till kompis som åt lika mycket som mig mår lika dåligt. Jag går omkring som en nyfött föl med svaga darriga ben. Haha, men det är så det känns. Herregud vad hälsan har vacklat, inte undra på att kroppen inte vill bli med barn. Nu ska jag ta hand om mig själv ännu bättre. Trodde jag gjorde det, men men. Imorgon ska vi få veta om jag har nån tumör vid örat. Magnetröntgen av hjärnan. Känns skitläskigt att ligga i den där "kistan" i tjugo minuter till. Ryggen var ju ok, då var ju huvudet halvt ute. Men nu ska man stanna i mitten och höra det där oljudet så nära inpå. Usch. /Elaine, lägger sig stillsamt i sängen och konstaterar att hon nog är mer ledsen och orolig än hon orkar uttrycka.
