Du och jag Evelyn! Jag vet inte vad som har hänt men Evelyn och jag har blivit supertajta på senare tid. Vi har alltid varit nära men så har vi kommit ännu närmare varandra, kanske för att hon blivit äldre? Men också för att hon alltid varit morgonfågeln i familjen men nu är det jag som är det. Jag vaknar två timmar innan alla andra, hinner träna och kanske meditera… Om inte Evelyn hinner vakna för då sätter hon sig bara i mitt knä och andas i kapp. Det är så mysigt! Sen ska det erkännas att meditationen inte blir lika effektiv eftersom Evelyn frågar ”När är du klar” två gånger i minuten och där sitter jag och försöker varva visualisering av ljus och även andningar med ”snart Evy”. Sen har vi en lång frukost ihop hon och jag där vi snackar om vad vi drömt men också veckans planering - min sämsta gren. Det är mest hon som frågar och jag som svarar ”Vi får fråga pappa när han vaknar”. Men jag är tacksam för den nya närhet vi har fått. Jag ska jobba på att Matheo och jag kommer dit också. Vi är på god väg.
