Jag har haft några låga dagar där mina låga tankar verkligen inte matchat det jag faktiskt presterar eller den jag är. Det är jobbigt att ha så negativa tankar som hänger hos en. När Gustav gick förbi i köket undrade jag hur tusan han kan vara tillsammans med mig. Så märkliga tankar jag hör. Jag gömde mig bakom en stor proteindrink och tänkte att män kan ta vad som helst. Jag blir alldeles ledsen av dessa tankar och förstår faktiskt inte var de kommer ifrån eller varför. Jag brukar ha bra självförtroende, riktigt bra utan att det någonsin slår över till odrägligt. Men nu känner jag mig som en knakig gammal dam med ena foten i kistan oavsett hur mycket jag presterar i gymmet. Jag måste kolla upp mina höfter. Det är nog där skon klämmer. Bjuder på ett leende i allt. Jag vill inte smitta er med dåligt självförtroende förlåt! Men jag vill också vara ärlig med status i skallen. Jobbar på den!
