Jag pratade länge med en nära vän som känner sig sviken av familj som tagit förövarens parti. Jag ville verkligen stärka hen berätta hur mycket hen betyder för mig och hur vi alltid står upp för hen. ”Du är värd det stödet trots att din familj inte har vett att förstå det”. Det var så sorgligt att höra hens ledsna stämma😞. ”Jag kan vara din syster istället” hörde jag mig själv att tänka. För vem är jag att kora mig själv till en ersättare till systern som svek hen. Vi pratade länge och när vi lagt på sprang jag in i en vald familjemedlem jag inte haft kontakt med på ett år. Inte för att vi gjort slut utan för att vi behövde en paus. Pausen tog slut idag då vi sprang på varandra och lyste upp och gav varandra världens längsta kram. Det var så absurt att hon dök upp precis när jag pratat med min vän om denna valda familj man hittar när man överger den biologiska full av blod men tomma på kärlek. Det var så så fint. Hennes kind är med här, man riktigt ser hur glad och lugn jag känner mig av oss, vårt möte. Jag tog en lunch med en gammal vän och tackade honom för att han var där för mig under mina självmordstanketider. Jag gav honom Överlevare. Han var en sån där som stod upp för mig när min familj duckade. Lunchen blev lång, men fin. Jag är så tacksam för de människor som Gud/Universum skickat mig i svåra tider. Jag är helt övertygad om att jag fått enormt mycket hjälp. Därför känner jag mig både stärkt och manad att hjälpa andra. Kom ihåg att du är värd mer än familjemedlemmar som sviker dig. Mycket mer❤️
