Idag ska jag vara med Evelyn på hennes grundsärskola. Gårdagen hade väl gått helt ok, men det är lite av en käftsmäll när ens barn inte får gå vidare med sina vänner utan placeras med andra underbara barn med diverse diagnoser. Evelyn är ljudkänslig, kanske finns det barn som behöver skrika eller dylikt. Många tankar flyger men jag får se hur det blir. Jag hoppas att Evelyn utmanas, växer och har kul. Hon sa att hon tyckte det var ”lite tråkigt” när hon kom hem igår, men var ändå vid gott mod. En härlig sommar i backspegeln gör väl sitt.🥰 Jag tar små steg för att komma dit jag vill. Jag kunde inte sova natten till onsdagen för att allt kändes så konstigt. Men jag tillåter känslorna komma. Naglarna gjorde jag också. Dom blev så fina att jag nästan köpte en kopp. Sen sprang jag in i en person som jag egentligen inte känner men som jag gick loss på i mina sociala medier under Me too året. Jag känner henne inte men jag kände att jag ville be om ursäkt. Så jag sa förlåt och vi pratade en stund om den tiden, hatet och hur mycket andra får betala för en förövare. Hon var så fin och förstående och det kändes så bra i bröstet sen. Jag har lätt att förlåta andra men när jag själv gör fel så kan jag älta det i åratal oavsett vem det är - känd eller okänd, nära eller främling. Tänk att man har plats att sona gamla synder när man själv har en sorg. Jag kan varmt rekommendera att säga förlåt, det läkte något i mig där. Sen var det som att universum gav mig en klapp på axeln när jag fick se den här skylten direkt efter förlåtsamtalet. ❤️ Det slutade inte där utan en nära anhörig till mig tog steget och sa förlåt senare på eftermiddagen, självklart förlät jag. Så fina ringar på vattnet det kan bli ibland. Ok Evelyn nu tar vi oss an dagen på din grundsärskola. Jag hoppas så innerligt att du ska få hitta en till Norah där. Ha en fin dag älskade bloggvänner och tack för allt ni skriver. Det känns som att bloggen blivit mer äkta och otvungen igen, så befriande och skönt mitt i allt.
