Det är första gången på länge som jag är tillbaka på gymmet. Nåväl, länge i mina mått mätt, en vecka. Jag känner mig stel och seg i kroppen. Sen har knäna börjat värka vilket betyder att jag är när 70kgs sträcket. Förbannelsen jag fick när jag föddes med smala ben, de orkar inte bära 70plus. Om jag kunde beskriva smärtan när jag går upp och särskilt ned för trappor. 65-68kg är bra för mig och den muskelmassa jag vill ha. Är ni också så att ni kan känna på kroppen vad ni väger? Jag skiter dock i hur mycket jag väger. Väger jag 75 kilo och är stark och hälsosam så är det toppen. Mycket möjligt att jag går upp så mycket så småningom men fattar inte hur knäna ska palla. Usch, jobbigt med knäbesvär... Hursom så väger jag mig inte längre. Jag kämner i kroppen och kan översätta den känslan i siffror. Men jag undrar om jag inte ska skita i den översättningen? Det bidrar ju till en vikthets jag inte vill ha att göra med. Jag kan ju bara säga "jag har ont i knäna" och "därför ska jag kolla kosten lite extra tills det inte gör ont längre". Vad tror ni om det? På tal om kost så såg jag en helt ok dokumentär om Mjölk. Milk heter den. Den pratade om hur farligt överkonsumtionen av mjölk är, hur det blir som klister i kroppen. Och vi vet ju att näe vi är sjuka/förkylda så är mjölk det bästa snoret vet, klister Im telling you. Så jag tänkte sluta med mejeriprodukter och se hur jag mår efter en månad. Skvätten till koppen kaffe på morgonen behåller jag, men resten ska bort. Fan, måste köpa nytt proteinpulver då det är på mjölkprotein. Har ni några förslag? Se förresten dokumentären, den går på netflix.
