Gustav hetsar inte upp sig när jag gör det. Han är mitt lugn i stormen. Hela förmiddagen gick jag runt med en klump i magen som påminner om den jag hade som barn under mellanstadiet då jag blev mobbad av tre killar på skolan. Den här förväntansångesten. Vad kommer hända nu, blir det krokben, blir det slagord eller blir det skratt bakom ryggen? Det var så jobbigt och så känns det när jag kikar på hur debatten urartar sig vidare. Men Gustav står bredvid och stöttar. Han är så bra, så krass. Jag: Jag fattar inte att jag blir attackerad med inte männen som står upp för denna debatt. Gustav: För att dom hatar kvinnor. Jag: Jahapp. Sen påminde han mig om att Brasilien spelade ikväll. Då dödade han den oroliga klumpen i magen till skön nervositet inför matchen. Men så förlorade vi. Fan! Helt off topic. Att amma 11 månaders bebis gör att man får sjukt mycket mjölkproduktion. Mina bröst är banas just nu... nej, de är M e l o n a s just nu. Fifan.
