Det finns inga pengar som kan betala den glädje Evelyn spred när vi var på Grönalund förra söndagen. Så rakt in i hjärtat glädjetjut och skratt som gjorde att jag ändå kunde lägga band på min rädsla för tex Bläckfisken. Lägga lite band på den i alla fall😅. Vi hade preppat med hörselkåpor efter som diagnosen Willams syndron gör en ljudkänslig, särskilt för plötsligt ljud. Med hörselkåpor blev Grönalund paradiset på jorden för Evelyn. Hon var förstod inte varför hon inte fick åka blå bergochdalbanan och alla de andra läskiga bergodalbanorna. Jag är ju ganska lättad över att det är 20cm kvar tills hon får åka de grejerna men jag kommer sitta bredvid henne när det händer och lägga band på min rädsla för att höra hennes glädje! Ungen min! Jag var ganska rädd men inte min älskade fartdåre till dotter❤️ Jag sa till Gustav att han MÅSTE åka till Grönalund själv med henne för att få denna upplevelse, jag kommer leva på det här resten av mitt liv och jag vet att Evelyn fick ett minne för livet. Jag ska göra ett Grönalund album till henne med foton från denna dag. Bästisen Norah var ju med och de hade lite danspauser mellan åken. När de åkte Bläckfisken själva fick jag hålla andan, men Yvette - Norahs mamma och en av mina nu närmsta vänner - sa att det går bra Elaine, och det gjorde det ju. Såklart❤️ Vi hade en underbar dag och tack vare restriktionerna var det inte lika packat med folk vilket gjorde att Yvette och jag inte var lika slut som man hade varit annars som förälder till tjollahoppglada barn på Grönalund. Kolla ungen i elefanten! Jag följde såklart med! Tack Grönalund för att ni finns, tack den som kom på Tivoli en gång i tiden, tack Gud för Evelyn❤️
