Godmorgon mina enhörningar! :) Idag var jag uppe så tidigt att det var det sköna folket som strosade på t-centralen. Ingen stress för klockan var 06.30 Den snälla, söta och tatuerade tjejen på Waynes hade så lite att göra att det kändes som hon hade öppnat cafét bara för mig. Och jag kunde tänka en massa tacksamhetstankar i lugn och ro ner för rulltrappan - jag var den enda som stod i den. Jag är väldigt tacksam för min man, han är så förstående och bra. Vi har det så bra. Jag pratade med honom om en sak jag velat ta upp länge. Jag visste vad jag skulle säga och det var ingen fara, men det är svårt att hitta rätt timing i småbarns- och karriärlivet. Det blev rätt timing. Jag är så glad. /Elaine, sitter på tåget mot Västerås och ser fram emot lunchen med Karin Adelsköld.
