Jag skriver inte så mycket om barnen för att jag såklart vill värna deras integritet. Men jag tänker att lite kan jag skriva utan att totalt blotta dem. Som att Matheo har upptäckt att jag både är mörkrädd och lättskrämd. Det tycker han är fruktansvärt kul så han planterar lite skräckscenarion som kan få honom att le en hel dag på förskolan trots att han inte får uppleva själva ögonblicket. När han kommer hem säger jag Matheoooooo. Han flinar och frågar om jag blev rädd och jag svarar ja. Ni ska inte tro att han går lottlös. Jag la en plastspindel i hans sko och garvade ihjäl mig när han drog på sig skon, skrek till och började asgarva och se sa Maaaammaaaaa! Morgonens skrämsel placerades vid kaffekoppparna. Älskade busunge. Evelyn har börjat babbla. Vi är så glada för det, men hon är nog gladast att vi äntligen förstår henne. Hon säger Mamma, Pappa, Diddi, Doddo, alla babyarna egentligen, sen HEJHÅÅ (hej då) och Hej. Hon säger en massa andra saker också, men nu ÄNTLIGEN är talet igång. De säger att det kommer med besked när det väl kommer. Jag har kollat på en massa klipp om Williams syndrom på senaste. Älskar att komma in i det igen. [embed]https://www.youtube.com/watch?v=BlexMOZCSVQ[/embed] Den här unga kvinnan känns så härlig. [embed]https://www.youtube.com/watch?v=zjlwtKAO6yw[/embed] [embed]https://www.youtube.com/watch?v=UZ3J9pcgV5o[/embed] Pascal mår toppen. Han har ju börjat ljuda han med mamamamama papapapapa och diverse. Det går så snabbt. Han väger 8.5 kilo och ligger 2 över kurvan på längd och vikt, 3 över på huvudomfång. Haha. Älskade unge. Evelyn ligger på medelkurvan så hon kommer bli medellång men kort i sin familj. Williams syndrom brukar bli något under snittet i den egna familjen.
