Falköping, det är inte du. Det är säkert bara jag... Nåt missar jag. Så tänkte jag när jag klev av tåget och såg citykärnan av the big F - Fal to the köping! Jag reser mycket och man kan inte älska alla städer. Men människorna jag mött under mina hittills tjugo minuter här har varit så trevliga. Hotellet bredvid teatern där jag ska föreläsa bjöd på kaffe. Så här sitter jag och roar mig i väntan på föreläsningen. Sen åkte jag taxi hit med Jonas. Han bor i fem minuter utanför Falköping "På landet". Han vände sig om med glittrande ögon och sa: Det är alldeles svart och tyst om nätterna, en stjärnhimlen som ute i en öken. Det är magiskt och jag hör när katten kommer hem. Det är livet!" Det kan vara en av mina favoritstunder, att höra Jonas beskriva ett magiskt Falköping som man inte hittar i fasaderna, utan i vardagen. Jag vill ha den upplevelsen innan jag dör. Att jag är så närvarande och i sådant lugn att jag hör när katta kommer hem. Wow. /Elaine, dricker upp kaffet och rör sig på teatern där publiken väntar.
