Läggning. Kanske den bästa stunden med barnen. Tankarna samlas och oftast vill Matheo dela sina. Han berättade skamset att han var blyg. Det har slagit mig hur blyg är förenat med skam och att ordet ofta används som slagord. Jag vill ändra på det för jag tänker att blyg är en förmåga inte en brist. Matheo: Mamma, jag är blyg när jag träffar nya människor. Jag: Det är bra, Matheo förvånat: Är det? Jag: Ja, för blyg det betyder egentligen att man tar lite tid på sig och observerar människor innan man bestämmer sig för att prata ordentligt med dem. Man kollar om de verkar snälla eller kanske inte så snälla. Så blyg, det är som en sköld. Ett skydd. Matheo ler: Ja och sen tar jag ner skyddet om folk verkar trevliga! Jag: Precis. Matheo ser nedstämd ut: Men mamma du är inte blyg. Jag ser nedstämd ut: Nej, jag är lite tokig jag har inte det där skyddet som du. Men jag tränar nu när jag är vuxen att studera först och lita på sen. Matheo lägger en tröstande hand på mig: Mamma, jag kan lära dig. Jag: Tack Matheo.
